Något som också suttit i är alla de intryck och reflektioner som Schweitz och i synnerhet Sankt Moritz gjorde på mig.
I takt med att blåsorna torkat in och brännan flagnat av känner jag mig redo för en summering.
Först och främst, jag kommer förmodligen aldrig mer att åka tillbaka...
Slumpen och turen har fört mig till denna välkända och kändistäta rikemansort och jag var både förväntansfull och galet nervös att få äntra denna "jetset"ort några dagar i april.
Efter en 3,5 timme lång tågresa, på smalspårig Unescomärkt Järnväg som för övrigt är det mest vackra jag förmodligen upplevt, rullar jag in i Sankt Moritz och det är som att komma till himmelriket.
Den lilla vackra staden omges av vitklädda höga bergsmassiv som stirrar mig långt in i ögonen och gör mig fullkomligt hänförd. Så vackert så vackert.
Luften är klar och ren och solen skiner från en fullkomligt blå himmel. Samtliga dagar bjuder på gassande sol och reflektionerna från sol och snö gör mig mest hög hela tiden.
Att sitta i gassande sol och njuta gör mig också hög...inte minst högröd i mitt blekvita face.
Högröd blev jag också när vi skulle betala middagen på restaurangen mitt i centrum. Så mycket pengar för en så usel Schnitzel och blek Entrecote kändes som att bli rånad och skinnad. Så dåligt och så dyrt. Nej.. jag blev riktigt sur.
När jag också förstår att jag hamnat i ett samlat mekka av dåliga, överprisade restauranger där damerna har med sina små babies under bordet, så blir jag bara trött. Babyarna var för övrigt hundar om ni undrar, små söta välkammade saker med Swarowskis i tofsarna och i halsbanden.
Bara för att folk med mycket pengar slänger dem runt i kring sig utan att blinka i denna ort kan de väl få något för dem.... Men icke. Jag tror helt enkelt att man inte bryr sig... och de som säljer... de suger ut allt de kan.
Jag får dessutom veta att nästan alla restauranger har stängt denna veckan då i princip alla större hotell har stängt efter påsk och öppnar först till midsommar igen.... så utbudet är minst sagt skralt.
Raskt beslutar jag att middagarna får blir hemmagjorda framöver, och så blev de. Sällan har vi ätit så gott i några dagar som genom att tömma skafferier och kylskåp på alla dess godheter ... och vi sparade nog ihop en hel ny semester på att inte äta middag ute dessutom. ... valet kändes underbart.
Lunchrestaurangerna i de vackra bergen höll vad de lovade och i och med detta blev matveckan fantastisk. Lunch ute i backen och middag hemma.
Shopping som normalt är en av mina favoritsysslor på nya orter kunde jag totalt fetglömma. Om vi inte räknar Coop och Apoteket förstås. .. Det gick helt enkelt inte att shoppa i denna lilla vackra by. Paletten av butiker var helt enkelt för färggrann....... LV, Prada, Valentino, Rolex, Charter, Jimmy Choo, Bally, Miuu Miuu, Bottega Venetta, Chanel, YSL med många flera ...... alla var där.... och jag bara häpnade över dessa vackra butiker med skyltfönster underbara som museum.. Ingen gick jag in i.... det hade liksom inte funkat... och jag hade inte haft råd med någonting. Alls.
Jo just det. Bageriet handlade vi i varje morgon. Helt underbart bröd med gudomligt rara biträden som kunde engelska sämre an jag kan italienska, dvs lite. Min tyska var ibland till nytta i detta för övrigt Schweizertyska / Italiensk pratande landskapet nära Italien.
Som om inte det vore nog med fina affärer så kunde man handla både ny Mazerati, Porsche, LandRover eller Subaru om man så ville.... jag gissar att det fanns flera märken om man ringde rätt nummer..
Ett ställe kom att bli min favorit. Pavarotti med vänner. En liten vinbar så trevlig och gemytlig på många sätt. Inte minst för den trevliga personalen och de faktiskt humana priserna. Vi höll tummarna varje gång vi skulle betala då det inte på något sätt fanns priser att tala om, och att fråga efter priserna.... naaa.... det gör man bara inte i Sankt Moritz. Men vi hade råd.... och killen som serverade oss såg nog till att ta de viner och grappa vi kunde hantera ....
Råd hade också de "stekarkillar "som klev in i lokalen sista kvällen och där vi på en gång kunde nosa oss till några fräcka Svenska killar, direkt nedflugna från Stureplan ....
Visst är det lustigt. De pratade inte Svenska under kvällen och de gjorde inte en tillstymmelse till att låtsas höra att vi pratade Svenska heller ... de var helt enkelt upptagna med gott vin och goda tillbehör...med all rätt. Vi spekulerade och hade lite roliga diskussioner om hur vi Svenskar kan nosa till oss våra landsmän rätt snabbt ute i världen ... det syns på någe sätt.
Jag lämnade Sankt Moritz med en stor tacksamhet och lättnad. Jag längtade hem. Hem till det lite lagoma livet där det känns som att det finns plats för alla och där man har råd att köpa ett paket tamponger utan att bli ruinerad.
Undrar om de normala kvinnorna i Sankt Moritz har råd med tamponger ...? eller är de också bara för de rika ... jag förundras
Helt klart är att prisnivåerna i denna lilla underbara by inte lockar mig tillbaka. De vackra vyerna, grymma backarna och den helt magiska luften till trots så väljer jag att åka någon annanstans och leta efter coolhet och härlighet som jag har råd med.. och där jag slipper konkurrera med plastiga människor med kaninpälsar, minihunder och Jimmy Choos......
Det lilla jag såg av Schweiz för denna gången tillhör något av de vackraste naturupplevelserna någonsin sett och jag vill av hela mitt hjärta jobba mig tillbaka vid något tillfälle. Just nu känns det som att det kommer att dröja.
Ciao
A
