Jag gasar ....

Sista dagen i England för denna gången. Sitter på ett cafe i trendiga mysiga Covent garden o reflekterar över känslor och upplevelser de senaste dagarna. Mycket kan skrivas o sägas men jag håller mig till det som ger mig energi och får mig att vilja lägga in en växel o se framåt.
I morse hakade jag på Charlie i tidig rusning till jobbet för en mysig frukost tillsammans denna ljumna tisdag. Intressant att se att t-banan kan vara ännu mera propp än i Stockholm och att det vi kallar springa o trängsel inte ens är i närheten som här .., galet. Tänker hela tiden på att hitta  det mysiga , det härliga här ... Men det är knepigt.

Intressant var också vår frukost på ett litet hak som fixade full English, där Charlie o jag kunde dela allt som inte sagts under helgen. Återigen slås jag över min glädje o stolthet över så mycket så tårarna trillar. Charlie har vant sig vid mina känslosamma yttringar i både glädje o sorg o har till min stora glädje insett att det är väldigt ok att öppna kranar o känna . Jag konstaterar att lika överlycklig man är över sin lilla baby, lika överlycklig är man över sin stora baby .

Charlie är på jobb och jag ska glida runt o njuta London några timmar innan lunch med Charlie o därefter påbörja resan hem.


Hem. Å vad jag längtar hem. Min man fattas mig alltid när han inte är med, likaså Robin o Mummis o Simon.
Nu ser jag fram emot sommar o semester o det känns som att min förmåga att njuta och glädjas blir större o bättre för varje dag jag finns.

Fick just samtal från min syster som köpt stuga nära oss och jag gläds med detta väldigt mycket. På någe sätt knyter vi ihop säcken nu o vuxen ålder.

Längtar hem att fortsätta fixa o dona vid vår stuga och där det definitivt kommer vara full fart vid i år, full fart på njutningen vill säga .

Nu, full fart mot St Pauls Cathedral. Jag är trots allt en obotlig romantiker ...

A

Jag backar

Så är jag farmor. Lika stor som chocken var att bli varse , lika stor och större är min glädje över att hålla ett litet vackert flickebarn i famnen där pappan är min fantastiska son. Det går inte att beskriva den lyckan riktigt för det är väldigt stort. Befinner mig i Charlie o Emmas hem i London o får på nära håll dela deras lycka men också deras oro o rädsla. Som nybliven förälder är man darrig o orolig för att den lilla inte ska vara nöjd o glad mest hela tiden. Lilla Freja är som de flesta babies mest nöjd när de får ligga o mumsa nära och på sin mamma hela hela tiden. Charlie har frågat mig om det o annat o återkopplat att det var tur att han frågade för lite klarhet o mindre stress o han kan därmed hantera sin lilla frustration över att inte vara den viktigaste just nu. Emma är kompetent underbar o påläst o frågar ingen då hon liksom de flesta mödrar litar på sin instinkt o kunnande just nu och det är exakt det jag hoppas på. Också klarsynt nog att släppa in Charlie så mycket det bara går.
Charlies o min känsla för att gå ut o promenera för frisk luft både för mor o barn är inget som är direkt naturligt här i en annan kultur.  Vi inser att vi både gillar och föds med en längtan till uteliv o rörelse. Jag tror att Emma kommer att känna det och uppskatta det lika så snart tiden är mogen. Appropå mogen så är vi just nu två mogna Grandmas in the house... Emma o Charlie delar just nu boende med svärmor o enligt mig så vill jag ge både Charlie o Emma pris för deras tålamod till det. Salome är absolut den mest härliga o fina tjej jag träffat på länge men jag tänker o tycker massor när hon är hemmavid o hur hon tar för sig bland ungdomarna och med lilla Freja. Vi har olika syn på saker o ting och jag har fullt upp att svälja rena tokigheter ang vissa saker, som att ett barn inte får flyga på ett år, inte vara ute i dålig luft och att mammor ska vaccineras innan de går ut och går en sväng med barnet .. Fel eller inte, jag tar inga diskussioner här i England eller någonstans , det ska vi Grandmas ligga lågt med . Jag firar istället att Charlie noterar och säger till mig att han är tacksam för att jag inte lägger mig i och att jag inte säger för mycket utan att de har bett om råd . Han har noterat o hört allt som jag men väljer att hantera det ...
Min lycka över att Charlie utvecklats till den finaste killen i världen och som väljer väg och kärlek lika tryggt som jag alltid har gjort, vågat köra och våga vara lycklig, det gör mig så lycklig att jag gråter här.

Lycklig är bara förnamnet när han berättar att han vill ta med Emma o Freja o komma hem till Sverige o plugga i 3 år och dessutom få skapa ett eget hem på deras villkor o möjlighet.

Charlies storfamilj med syskon, oss föräldrar och bonusföräldrar, vänner och alla är redo med öppna armar att ta emot och stötta den lilla familjen på allra bästa sätt, och det blir på deras villkor.

Jag backar undan mitt stora tyckande och plockar fram och övar upp mitt allra bästa som farmor och mamma istället. Hittils går det galant och jag känner mig så glad över att mitt hönsmammeri ska få vila lite. Det är rent ut sagt lite befriande.

A