Kan det bli för mycket av det goda ...

Om jag minns rätt så längtade jag så innerligt efter en riktig semester redan i december förra året.

Trots att jag och min älskade man upplevt ett år utan dess like med Bröllop i Vegas och Bröllopsfest i Stockholm så kändes det som om vi behövde lite extra ledighet. Jag älskar ledighet och särskilt ihop med min man. 

När våren kom bytte jag uppdrag och när man gör det så är prestationsångesten på topp för att komma in i jobbet och naturligtvis visa upp sina allra bästa leveranser tidigt, ja så funkar jag. 

Lägg till att vi sålde huset och flyttade till 33 m2 på Ringvägen i 2 månader så var mitt behov på topp. 

  

Sålunda började jag planera in en drömsemester tidigt och den skulle vara minst 5 veckor ... inget får ändra på det. Det skulle också klaffa fint med inflyttning till vår nya lägenhet 1 juli.... projektledaren i mig var i storform.. 

Så klart blev det av. Vi åkte på fem veckors semester och jag får fortfarande rysningar av allt underbart vi upplevde både med och utan Robin. Jag kommer ihåg att vi varje dag påminde oss om hur mycket vi bara njöt av allt. 

Väl hemkomna konstaterade vi att denna semester lever vi länge på för den  gjorde verkligen gott. 

I min värld peppade jag mig för en lång och härlig höst med mycket jobb och inte så mycket resor. 

Det blev både jobb och resor. Jag älskar att bege mig på resa, älskar att åka bort oavsett om det är jobb eller semester och när jag nu landade efter min tredje resa i december så kände jag bara att .. nej... nu är jag så nöjd så jag storknar. Jag orkar inget mera. Hemlängtan har vuxit sig intensivt mer och mer för varje resa. Jag började längta hem. Hem och göra ingenting, hem och bara mysa med mannen i soffan och hem och bara vara. Vilka lyxproblem. 

Att ha såna tankar känns så otroligt lyxigt, bortskämt och ja ..lite skämmigt kanske,  jag vet inte. Men att reflektera är aldrig fel. Nu vill jag bara vara .. utan att vara ......

Sedan en vecka har jag nu bara varit mamma, projektledare och fru på distans och det går riktigt bra det också. 

Att vakna 0630 en lördagsmorgon 3 dagar före jul,dricka kaffe, lyssna på Robins snarkande och titta på himlen är en sån lyx just nu. Och jag njuter .... jag njuter t o m av att längta efter min man. 

Njuter av att veta att jag om 3 dagar ska åka till London och superbomba Charlie och hans flickvän Emma med kärlek, träffa min nya svärmor och fira kärleken. Det kan det aldrig bli för mycket av.. 

Charlie o Emma.... farmor är på ingång!!

God lördag. 

A 

Sista veckan - en braksuccé

Denna sista vecka före jul har jag upplevt ett glädjerus utan like. Vårt team hade en deadline i onsdags förmiddag då vi skulle leverera vår Proof of Concept av en tänkt lösning, dvs .. vi har byggt ett bevis för att det är möjligt och lite till.

Tisdag eftermiddag dallrar det av nervositet och febril aktivitet att fixa och preppa inför denna så viktiga strategiska demonstration som i mina ögon redan var en succeé... , och konstigt nog var jag inte särskilt stissig som jag kan bli ... jag har känt mig grymt säker och trygg med detta team hela hösten. 

Dags för Demo. Kl 10 stiger vi in i en lokal som fylls till bredden med flera bekanta ansikten men också väldigt många nygamla, dvs kollegor som vet vad vi gör men som inte riktigt är i vår närhet i det dagliga. 

På darriga ben kör jag min introduktion och jag darrar faktist på rösten, och det brukar jag göra när jag något riktigt bra är på gång. Den är mycket kort och min överlämning till Daniel bli galant. 

Daniel genomför därefter en av de allra bästa Demos jag någonsit sett och varit med om. Allt fungerar klockrent,Teknik, funktioner och byte av miljöer som annars kan vara lite utmanande. Lägg till Daniels fenomenala förmåga att presentera det vi gjort på ett så fantastiskt sätt att jag fick både darr i benen och tårar i ögat. Bingo!!

Jag får möjligheten att avsluta demon men mina ord är överflödiga egentligen. .... Tack och God Jul ... Applåder rasar. Då reser sig vår högsta chef och säger några väl valda ord och jag vet inte var jag ska ta vägen ... glädjen är överväldigande. 

Flera kollegor kommer fram och fullkomligt öser glädje och beröm över det vi har åstadkommit. 

STP teamet står tillsammans och bondningen är total. 

Chefen kliver fram till teamet, delar den glädjen och strålar som Orion. Succé. 

Vi får på stående fot en inbjudan att presentera detta på Koncernledningsnivå och naturligtvis tar vi chansen. 

Resten av veckan har varit som att glida på en räkmacka. Mina mungipor har inte gått att få ned. Vilket eminent smartdrag av oss att planera in onsdagen som Demo dessutom. Många kramar och lyckönskningar och en stor delad glädje har varit påtaglig. Inte bara har vi spridit framgång och glädje till oss själva utan runt omkring oss överallt. Jag har varit i sjunde himlen. Snacka om energiboost. 

Det här teamet har byggt upp något väldigt fint tillsammans, teamat upp och skapat en förutsättning för att utföra stordåd framöver. 

Som Projektledare kan jag bara buga och bocka för att jag har möjligheten att vara med i detta team och jag ska göra mitt allt för att upprätthålla ett vinnande team. 

Och jag fick också en boost och påminnelse om varför jag älskar att vara projektledare och en del av ett team som älskar att lyckas. Vi väljer. 

Nu blir det välförtjänt jullov och återhämtning för oss alla. Bästa uppladdningen inför 2015. 

A 

A  

Nystart - " vi är överallt"

Ja, så är jag redo igen. Redo att skriva av mig och dela mina tankar och upplevelser.. igen. Mitt hjärta har alltid bankat för det skrivna och min förmodligen ogenomtänkta vilja och ambition att jag måste dela med mig har alltid funnits där.

Att jag sedan barnsben har drömt om att bli journalist, hallåa och tv programledare, ligger nog i linjen med den högpresterade bekräftelseperson som är jag. Att jag i nästa andetag ville bli flygtrafikledare, läkare eller veterinär ... kanske är signifikant för den astrologiska tvilling jag faktiskt är. Mångfald, möjligheter, olika personligheter och absolut no limits i något .... livet får visa vad det ger och jag ska vara med och köra i livet. Och jag älskar att köra.
Min nyfikenhet och öppenhet har tagit mig över land och hav och givit mig gåvor och ett liv jag firar och förtjänar varje dag. Glädje, sorg och makalösa känsloresor som alla är mina bästa gyllene erfarenheter och som är väl förpackade med guldsnören.

Många guldsnören har det blivit och flera förväntar jag mig. Just denna underbart gråa söndag då jag känner mig lite risig, hostig och varm tar jag tillfället i akt att kicka igång bloggen igen. En inspiration till att börja fick jag av min son Charlie för några veckor sedan. Charlie bor numera i London och en dag ringde han hem och var så riktigt i gasen glad och sprudlande.

 " Vet du mamma, när jag åkte hem från jobbet igår så läste jag Evening Standard på tunnelbanan och på första sidan vad det en bild och ett reportage om ungdomar i ett fotbollsprojekt , och mitt i den skaran såg jag en kille i AIK tröja. Jag tog en bild på tidningen och skickade ett mail till AIKs supporterklubb som publicerade det på AIK instagram. Det är så himla roligt och skoj och nu har många gillat det , du måste kolla ! "

Så pladdrade en lycklig Charlie på och jag mös som bara den bästa längtande mamman kan göra. Flera av mina guldsnören handlar om mina 3 fina barn som jag firar varje dag. Deras glädje, energi och kärlek är en ständig inspiration till att vilja hänga med, fortsätta utveckla sitt mammaskap och därmed få förmånen att vara så nära och delaktig som man bara kan. Så, Här är Charlies inlägg på instagram.

Nu har 2575 personer gillat det , och egentligen skiter jag i summan gillanden... det jag gillar är att den delade glädjen var så otroligt påtaglig....både bland fansen och hos Charlie.



Tack för inspirationen Charlie, nu är jag igång.