Sommar, sommar sommar.......

Semestern är snart slut och jag njuter å det fullaste våra sista dagar s k semesterledighet.

Jag har knappt koll på vilken dag det är och det är lite bra så här när det närmar sig arbete igen. Måste erkänna att det skulle vara skönt med ytterligare ledighet och detta enkla liv vi har skapat oss här i Måla/ Hällarna.

Under dessa veckor har jag kommit på mig själv med att fundera över och hitta så många anledningar och motiveringar till att försöka leva ett enklare liv på många sätt. Ta med sig den här känslan hem till Gubbis. Göra en downsizing på många sätt. Inte minst så är känslan att sätta fritiden och välmående för vår familj ännu mer och starkare som nr 1 mer än någonsin och funderingen efter det är hur det ska ske utan att man gör alltför mycket avkall på sin ordinarie prestationsförmåga, vilja, ambition och inte minst de drömmar man har om att göra det ena och det andra och också fara ut och resa, se och uppleva hela världen och kanske köpa en o annan bostad till...

Tankarna är många och när man börjar fundera så får åtminstone inte min hjärna semester. Den går igång och jag får all världens tankar om det ena och det andra och hur man verkligen vill skrida till verket och göra något.

Det har varit en av de softaste och skönaste semestrarna någonsin här vid landet och vi reflekterar över kontrasterna mot Frankrikes underbara riviera förra året som vi också trivdes alldeles ypperligt på. Vad är det egentligen som gör att man trivs både här och där och överallt och att det egentligen inte spelar någon roll var man är så länge man är där man är trygg, nöjd, mätt och omgiven av kärlek?


Ja, det är nog kanske det att man är omgiven av trygghet och kärlek i en miljö som känns soft och där man är älskad fullt ut. Och som i vårt fall där vi aktivt och nogsamt givit extremt mycket kärlek och arbete till vår stuga,  En extreme makeover helt enkelt i kombination med inställning och kärlek.

Jag reflekterar över hur snabbt jag kunde trivas här igen efter att ha låtit det förfalla i nästan 8 år ..och så väldigt mycket så att det känns som om vi aldrig ska göra oss av med det. Det har blivit vår stuga på allvar. Vi lär och gör och njuter mellan varven, fullt ut. Arbete- vila, arbete- vila.......

Vi har dessutom varit generösa mot vår stuga och delat den med våra goa vänner som också bidragit till att den boostats med glädje, kärlek, trevligheter, musik och många skratt vilket gör att stugan får självförtroende på många sätt.

Midsommarfirandet här blev en höjdare vad gäller kärlek och glädje och de nästföljande veckornas trevligheter likaså.

Att få min syster som nära granne har också blivit en höjdare och det är över förväntan på många sätt, inte minst i hur mycket vi gläds med varandra i allt vi nu trivs och åstadkommer i våra liv och stugor långt bort från gnäll och annat gnäll som kan blomstra här i gnällbältet.

Gnället låter vi vara en objuden gäst här på Ålhammars Udde och vi bjuder istället in glädjen och nyfikenheten på att vilja utveckla och samtidigt förvalta något som vi faktiskt väckt ur en törnrosasömn.

Apropå törnrosasömn så börjar vår lilla katt att bli riktigt trött och hon sover riktiga törnrosasömn mest hela tiden här. Hon går från en fåtölj till en annan och följer oss hack i häl här på altanen när hon så vill. Det är stor glädje att se hur hon trivs och bara softar precis som vi och det bäst att passa på för inom några dagar och veckor blir det storstad för en större del av slanten.

"Sommar sommar sommar, som en dröm du bleknar bort, du är alltför kort ."


det är som i visan men jag har redan börjat funder över hur vi kan vårda sommarkänslan länge länge i år ... den är magisk.



A

Jag gasar ....

Sista dagen i England för denna gången. Sitter på ett cafe i trendiga mysiga Covent garden o reflekterar över känslor och upplevelser de senaste dagarna. Mycket kan skrivas o sägas men jag håller mig till det som ger mig energi och får mig att vilja lägga in en växel o se framåt.
I morse hakade jag på Charlie i tidig rusning till jobbet för en mysig frukost tillsammans denna ljumna tisdag. Intressant att se att t-banan kan vara ännu mera propp än i Stockholm och att det vi kallar springa o trängsel inte ens är i närheten som här .., galet. Tänker hela tiden på att hitta  det mysiga , det härliga här ... Men det är knepigt.

Intressant var också vår frukost på ett litet hak som fixade full English, där Charlie o jag kunde dela allt som inte sagts under helgen. Återigen slås jag över min glädje o stolthet över så mycket så tårarna trillar. Charlie har vant sig vid mina känslosamma yttringar i både glädje o sorg o har till min stora glädje insett att det är väldigt ok att öppna kranar o känna . Jag konstaterar att lika överlycklig man är över sin lilla baby, lika överlycklig är man över sin stora baby .

Charlie är på jobb och jag ska glida runt o njuta London några timmar innan lunch med Charlie o därefter påbörja resan hem.


Hem. Å vad jag längtar hem. Min man fattas mig alltid när han inte är med, likaså Robin o Mummis o Simon.
Nu ser jag fram emot sommar o semester o det känns som att min förmåga att njuta och glädjas blir större o bättre för varje dag jag finns.

Fick just samtal från min syster som köpt stuga nära oss och jag gläds med detta väldigt mycket. På någe sätt knyter vi ihop säcken nu o vuxen ålder.

Längtar hem att fortsätta fixa o dona vid vår stuga och där det definitivt kommer vara full fart vid i år, full fart på njutningen vill säga .

Nu, full fart mot St Pauls Cathedral. Jag är trots allt en obotlig romantiker ...

A

Jag backar

Så är jag farmor. Lika stor som chocken var att bli varse , lika stor och större är min glädje över att hålla ett litet vackert flickebarn i famnen där pappan är min fantastiska son. Det går inte att beskriva den lyckan riktigt för det är väldigt stort. Befinner mig i Charlie o Emmas hem i London o får på nära håll dela deras lycka men också deras oro o rädsla. Som nybliven förälder är man darrig o orolig för att den lilla inte ska vara nöjd o glad mest hela tiden. Lilla Freja är som de flesta babies mest nöjd när de får ligga o mumsa nära och på sin mamma hela hela tiden. Charlie har frågat mig om det o annat o återkopplat att det var tur att han frågade för lite klarhet o mindre stress o han kan därmed hantera sin lilla frustration över att inte vara den viktigaste just nu. Emma är kompetent underbar o påläst o frågar ingen då hon liksom de flesta mödrar litar på sin instinkt o kunnande just nu och det är exakt det jag hoppas på. Också klarsynt nog att släppa in Charlie så mycket det bara går.
Charlies o min känsla för att gå ut o promenera för frisk luft både för mor o barn är inget som är direkt naturligt här i en annan kultur.  Vi inser att vi både gillar och föds med en längtan till uteliv o rörelse. Jag tror att Emma kommer att känna det och uppskatta det lika så snart tiden är mogen. Appropå mogen så är vi just nu två mogna Grandmas in the house... Emma o Charlie delar just nu boende med svärmor o enligt mig så vill jag ge både Charlie o Emma pris för deras tålamod till det. Salome är absolut den mest härliga o fina tjej jag träffat på länge men jag tänker o tycker massor när hon är hemmavid o hur hon tar för sig bland ungdomarna och med lilla Freja. Vi har olika syn på saker o ting och jag har fullt upp att svälja rena tokigheter ang vissa saker, som att ett barn inte får flyga på ett år, inte vara ute i dålig luft och att mammor ska vaccineras innan de går ut och går en sväng med barnet .. Fel eller inte, jag tar inga diskussioner här i England eller någonstans , det ska vi Grandmas ligga lågt med . Jag firar istället att Charlie noterar och säger till mig att han är tacksam för att jag inte lägger mig i och att jag inte säger för mycket utan att de har bett om råd . Han har noterat o hört allt som jag men väljer att hantera det ...
Min lycka över att Charlie utvecklats till den finaste killen i världen och som väljer väg och kärlek lika tryggt som jag alltid har gjort, vågat köra och våga vara lycklig, det gör mig så lycklig att jag gråter här.

Lycklig är bara förnamnet när han berättar att han vill ta med Emma o Freja o komma hem till Sverige o plugga i 3 år och dessutom få skapa ett eget hem på deras villkor o möjlighet.

Charlies storfamilj med syskon, oss föräldrar och bonusföräldrar, vänner och alla är redo med öppna armar att ta emot och stötta den lilla familjen på allra bästa sätt, och det blir på deras villkor.

Jag backar undan mitt stora tyckande och plockar fram och övar upp mitt allra bästa som farmor och mamma istället. Hittils går det galant och jag känner mig så glad över att mitt hönsmammeri ska få vila lite. Det är rent ut sagt lite befriande.

A

I en annan del av Europa

Brännan från Sankt Moritz i Schweiz har suttit i ungefär en vecka. Så har också mina blåsor gjort, blåsor kring mun och läpp och jag har känt mig rätt osnygg den här veckan.... men vad gör det.

Något som också suttit i är alla de intryck och reflektioner som Schweitz och i synnerhet Sankt Moritz gjorde på mig. 

I takt med att blåsorna torkat in och brännan flagnat av känner jag mig redo för en summering. 

Först och främst, jag kommer förmodligen aldrig mer att åka tillbaka...

Slumpen och turen har fört mig till denna välkända och kändistäta rikemansort och jag var både förväntansfull och galet nervös att få äntra denna "jetset"ort några dagar i april. 

Efter en 3,5 timme lång tågresa, på smalspårig Unescomärkt Järnväg som för övrigt är det mest vackra jag förmodligen upplevt, rullar jag in i Sankt Moritz och det är som att komma till himmelriket. 

Den lilla vackra staden omges av vitklädda höga bergsmassiv som stirrar mig långt in i ögonen och gör mig fullkomligt hänförd. Så vackert så vackert. 

Luften är klar och ren och solen skiner från en fullkomligt blå himmel. Samtliga dagar bjuder på gassande sol och reflektionerna från sol och snö gör mig mest hög hela tiden. 

Att sitta i gassande sol och njuta gör mig också hög...inte minst högröd i mitt blekvita face.  

Högröd blev jag också när vi skulle betala middagen på restaurangen mitt i centrum. Så mycket pengar för en så usel Schnitzel och blek Entrecote kändes som att bli rånad och skinnad. Så dåligt och så dyrt. Nej.. jag blev riktigt sur. 

När jag också förstår att jag hamnat i ett samlat mekka av dåliga, överprisade restauranger där damerna har med sina små babies under bordet,  så blir jag bara trött. Babyarna var för övrigt hundar om ni undrar, små söta välkammade saker med Swarowskis i tofsarna och i halsbanden. 

Bara för att folk med mycket pengar slänger dem runt i kring sig utan att blinka i denna ort kan de väl få något för dem.... Men icke. Jag tror helt enkelt att man inte bryr sig... och de som säljer... de suger ut allt de kan. 

Jag får dessutom veta att nästan alla restauranger har stängt denna veckan då i princip alla större hotell har stängt efter påsk och öppnar först till midsommar igen.... så utbudet är minst sagt skralt. 

Raskt beslutar jag att middagarna får blir hemmagjorda framöver, och så blev de. Sällan har vi ätit så gott i några dagar som genom att tömma skafferier och kylskåp på alla dess godheter ... och vi sparade nog ihop en hel ny semester på att inte äta middag ute dessutom. ... valet kändes underbart. 

Lunchrestaurangerna i de vackra bergen höll vad de lovade och i och med detta blev matveckan fantastisk. Lunch ute i backen och middag hemma. 

Shopping som normalt är en av mina favoritsysslor på nya orter kunde jag totalt fetglömma. Om vi inte räknar Coop och Apoteket förstås. .. Det gick helt enkelt inte att shoppa i denna lilla vackra by. Paletten av butiker var helt enkelt för färggrann....... LV, Prada, Valentino, Rolex, Charter, Jimmy Choo, Bally, Miuu Miuu, Bottega Venetta, Chanel, YSL med många flera ...... alla var där.... och jag bara häpnade över dessa vackra butiker med skyltfönster underbara som museum..  Ingen gick jag in i.... det hade liksom inte funkat... och jag hade inte haft råd med någonting. Alls.  

Jo just det. Bageriet handlade vi i varje morgon. Helt underbart bröd med gudomligt rara biträden som kunde engelska sämre an jag kan italienska, dvs lite. Min tyska var ibland till nytta i detta för övrigt Schweizertyska / Italiensk pratande landskapet nära Italien. 

Som om inte det vore nog med fina affärer så kunde man handla både ny Mazerati, Porsche, LandRover eller Subaru om man så ville.... jag gissar att det fanns flera märken om man ringde rätt nummer..

Ett ställe kom att bli min favorit. Pavarotti med vänner. En liten vinbar så trevlig och gemytlig på många sätt. Inte minst för den trevliga personalen och de faktiskt humana priserna. Vi höll tummarna varje gång vi skulle betala då det inte på något sätt fanns priser att tala om, och att fråga efter priserna.... naaa.... det gör man bara inte i Sankt Moritz. Men vi hade råd.... och killen som serverade oss såg nog till att ta de viner och grappa vi kunde hantera ....

Råd hade också de "stekarkillar "som klev in i lokalen sista kvällen och där vi på en gång kunde nosa oss till några fräcka Svenska killar, direkt nedflugna från Stureplan .... 

Visst är det lustigt. De pratade inte Svenska under kvällen och de gjorde inte en tillstymmelse till att låtsas höra att vi pratade Svenska heller ... de var helt enkelt upptagna med gott vin och goda tillbehör...med all rätt.  Vi spekulerade och hade lite roliga diskussioner om hur vi Svenskar kan nosa till oss våra landsmän rätt snabbt ute i världen ... det syns på någe sätt. 

Jag lämnade Sankt Moritz med en stor tacksamhet och lättnad. Jag längtade hem. Hem till det lite lagoma livet där det känns som att det finns plats för alla och där man har råd att köpa ett paket tamponger utan att bli ruinerad. 

Undrar om de normala kvinnorna i Sankt Moritz har råd med tamponger ...? eller är de också bara för de rika ... jag förundras 

Helt klart är att prisnivåerna i denna lilla underbara by inte lockar mig tillbaka. De vackra vyerna, grymma backarna och den helt magiska luften till trots så väljer jag att åka någon annanstans och leta efter coolhet och härlighet som jag har råd med.. och där jag slipper konkurrera med plastiga människor med kaninpälsar, minihunder och Jimmy Choos...... 

Det lilla jag såg av Schweiz för denna gången tillhör något av de vackraste naturupplevelserna någonsin sett och jag vill av hela mitt hjärta jobba mig tillbaka vid något tillfälle. Just nu känns det som att det kommer att dröja. 

Ciao 

A 

Christina Stielli - ny stjärna i mitt universum

I ärlighetens namn hade jag inte särskilt stora förväntningar på föreläsningen av Christina Stielli.  Jag hade inte ens hört hennes namn innan jag tackade ja till Ålandskryssningen med Monas Universum, men jag önskar att jag hade gjort det.

I samma stund Christina äntrade scenen och började berätta blev jag lite darrig ... hon berörde mig från första klangen. Vilken fantastisk tjej..

Med en ärlighet, prestigelöshet, passion, engagemang, visdom, erfarenhet och inte minst en glimrande humor i sin story berördes jag så otroligt mycket.

Igenkänningsfaktorn i hennes tänkande, grubblande och agerande var otroligt hög, inte bara hos mig utan hos väldigt många tror jag med tanke på publikens reaktioner.

Christina berättar ärligt om särskilda situationer i sitt liv som har både präglat henne men också påverkat henne till att bli den hon är. Duktighetsprinsessan fanns i Christina på  många sätt, i uppväxten och i de relationer hon sedan kommer att leva sitt liv i men också välja att lämna eller bli lämnad i.

När Christina berättar om livet från den dagen hennes man lämnade henne,  kändes det så oerhört befriande på många sätt, inte minst då det i all bedrövelse innebar en stor möjlighet för henne. Det är inte särskilt uppenbart där och då i en utsatt situation men när man sakta men säkert reser sig, väljer att acceptera situationen och börja välja vägen framåt.

Hon delar med sig av sina egna verktyg för att hantera oro, problem och inte minst hur man kan välja att förhålla sig till saker som man kanske inte gillar och älskar men som man ändå måste acceptera.

Att välja förhållningssätt till de situationer man hamnar i.

Igenkänningsfaktorn är grymt hög för min egen del ur flera aspekter och jag reflekterade över mig själv och mina val som den

... duktiga storasystern som alltid kämpat för att vara duktig, göra rätt och hålla sig till protokollet och därmed göra min älskade pappa nöjd...

....  duktiga flickvännen som gör alla rätt, så mycket att hon inte inser att pojkvännen är överallt men inte där han borde vara ...

..... duktiga hustrun och småbarnsmamman och tillika karriärskvinnan som kämpar för att vara perfekt, högavlönad och dessutom bäst på att hantera en liten rar familj i ett perfekt städat hem ..

.....   duktiga kollegan, chefen och karriärtjejen hela veckan som sätter alla andra i fokus utom en själv och som vid en tidpunkt totalt sänker sig till botten ..


... oroliga mamman som biter både naglar  och hår i sin oro över hur de stora barnen verkligen kan klara sig utan sin mor och som växer upp snabbare än man någonsin kan ana ..

.... galna, underbara skilda milfen som ger sig hän i en okänd värld där man kan köpa lösnummer och inte långa prenumerationer med trista premier och presenter och ändå vara så otroligt nöjd och glad

....  egocentriska, nöjda och lite vågade kvinnan som tar över ett hotell, säger upp sig efter 24 års anställning och blir egenkonsult

... onöjda, längtande och rastlösa mamman som inget hellre vill än att lämna och åka hem till storstan och krama på barnen

.... nöjda mamman som följer sina barn med en stolthet, glädje och kärlek som når långt bortom universum

.... nöjda tjejen som möter mannen i sitt liv, vågar lita på ärliga, djupa känslor och en kärlek så stor, större en den största, och som vågar gifta om sig

mm .....

Uttrycket "jag väljer" älskar jag. Christina Stielli påminner mig om det.

Jag inser att vid 40 års ålder började jag göra aktiva val för min egen del, många fantastiskt egoistiska men ack så nödvändiga val Jag liksom Christina Stielli insåg att den viktigaste personen i sitt liv är sig själv. Om man väljer att förstå det så kan man också satsa på sig själv, lika mycket som man satsar på andra och och sina nära. Jag förtjänar lika mycket investering som  den bästa vännen får ...  . Är jag nöjd, gör jag förhoppningsvis bättre val än om jag inte är det.

En kär vän till mig håller inte med mig i detta uttryck " jag väljer" att det är så enkelt som jag vill tycka,..... och nej, det kanske det inte är. Allt är inte så enkelt, men att välja aktivt kan bli enkelt om vi ser saker som de är och inte komplicerar allt. Om jag är i en trist relation, på ett dåligt jobb eller i en jobbig situation där jag behöver välja ... så kan jag välja att lämna, det suger men man kan absolut välja....Och att våga misslyckas är ett nog så svårt val att våga välja

Till syvens och sist så är det ändå jag som väljer, både bra skit och mindre roliga saker.

Jag älskar mig själv för att jag vågade välja kärleken igen så hårt och så innerligt. Jag älskar mig själv för alla de valen jag gjorde därefter och jag älskar mig själv för att jag jobbar så hårt på att välja bort min oro för barnen och deras liv.

Jag försöker just nu också  att välja andra saker som är riktigt bra för mig själv,  min familj och förhoppningsvis också mina vänner.

Tack Christina Stielli för att du påminner mig om att fortsätta välja.

och tack käre make för att vi har en underbar förmåga att välja både roligt, härligt och utmanande saker på vår resa och där det är fullkomligt ok att köra in på både små och stora väger och ibland också ut i ett och annat dike utan alltför mycket dy och lera.


Anna

Ålandskryssning med Monas Universum ...

- Eh... förlåt, men vad gör du egentligen? Jag måste erkänna att jag inte vet något om dig.....
började jag när den otroligt trevliga Mona slängde sig om halsen på mig och Anna när vi kom fram till incheckningsdisken på Viking Line i går eftermiddag.

- Va... har du inte läst mig?  var den trevliga Monas svar - Jag bloggar och har mig ...

- Ok. Vad trevligt. Jag får googla. Mona sprudlar av glädje och vi lullar vidare mot incheckning.

Av ren tur och glädje så följde jag med på denna kryssning och det var i ärligheten inte så vidare svårt att övertala mig. Anna skickade en länk till inbjudan om föredrag med två duktiga kvinnor, datumet var helt perfekt eftersom min älskade make just återvänt till Schweiz och jag skulle vara ensam hemma och uggla. ... glasklart att jag ska med.

När det började komma bekräftelsemail med rubrik Monas Universum så reflekterade jag bara lite lätt... vilket roligt företagsnamn ... tänkte jag.....

Det visar sig att Mona har bloggat i många år och har väldigt många som följer hennes förehavande med stor glädje och engagemang och det är lätt att förstå när man träffar Mona första gången.
Hon har tydligen också ett gäng företag och pysslar med lite av varje, en entreprenör helt enkelt med mycket stor glädje och energi som är mycket positiv.

Monas blogg heter Monas universum och hon har tidigare arrangerat denna typ av konferensresa med duktiga föreläsare som gäster, och denna resan var en sådan. Vilken bonus.

130 goa fina duktiga tjejer klev ombord på Viking Line MS Cinderella igår kväll fulla med förväntan och glädje över vad vi skulle få ta del av.

Dessvärre var Mia Törnblom sjuk så programmet fick göras om lite granna, och med den positiva stämning och energi som redan infunnit sig så var det helt ok. Mia hade spelat in ett meddelande från sängen och hon såg verkligen risig ut.

Vi fick nöja oss med Mona och en Viking Lines representant som visade film om färjan och pratade erbjudanden från Taxfree shopen. Det är tydligt att de räknar med klirr i kassan när 130 st tjejer är ombord.
Själv hade jag blivit lite skrattig av två snabba öl i baren så jag satt mest och småkommenterade tyst och larvigt allt jag hörde. Lite roligt var det allt....

Men först av allt gjorde vi en liten mingelövning där man skulle hitta sin namnskylt och mingla omkring.... det gick bra och vi hittade våra namn till slut. Jag kunde konstatera att jag inte var på mitt bästa mingelhumör, även om jag var lite lätt berusad så ville jag ta det lite piano ...  Däremot sökte vi upp några unga söta tjejer att stå och tjata med och jag kan krasst konstatera att jag inte vill stå med dem i min egen  ålder... de unga är både lite roligare och sötare.

Middag på Viking Buffee är vad det är. Mycket mat, mycket folk och dessa köer är ett fenomen i sig.
Maten var inte alls tokig och det känns som om de åtminstone har lagt ner lite hjärta och glädje i maten nuförtiden. Klart godkänt och jag ger 3 av 5 ankare för maten.
Mätt blir man ju alltid och det blir gärna lite för mycket trots att man tar ett uns av rätterna i ivern att få prova så mycket som möjligt.

Proppmätta landar i den sk Dansbaren på plan 8 där vi vet att Per Bredhammars gäng kör Golden Hits show på helgerna och det bara ville vi ju se.

Att sitta var det inte tal om då det spelades schlager för fulla muggar och med fullt ös. Vad kul. Har nog inte dansat på .. ja.. jag vet inte hur länge, men roligt är det. Särskilt när man kan sjunga med i alla sånger och man både skrålar för full hals och studsar runt som en glad höna.

Sen drog DJ Gretchen igång och vi började gäspa... kl är nu 23.00 och vi undrar vad som händer.
Vi försöker hämta energi genom att gå runt på båten och hitta något som är lite trevligare .. men nej... vi orkade helt enkelt inte. Nöjda och belåtna dunar vi in i hytt 9211 med eget fönster mot havet och utan våningssäng.

Kvällens behållning,...Alla otroligt gulliga tjejer vi pratade och satt med, ...Pers team som showade för fullt och också säga mors till vår huskonstnärs bror som jobbade i baren. Och att dansa förstås. Det är roligt.

Dag 2. Oj... shit så trött man kan vara. Trots den tidiga sänggången är vi helt slut. Frukost i storbuffen igen och nu är det lite tungt. Äggröran är både kall och astrst och brödet som ser supergott ut är torrt och trist. Det kokta ägget, kaffen och osten är dock perfekta. Vi mumsar på.

Dags för riktigt föreläsning klockan 10 och jag har inga förväntningar alls.

Det visar sig att Christina Stielli är något av det bästa jag hört på mycket mycket länge.
En fantastisk kvinna som tar plats på scen och äger i 1 och en halv timme. Imponerande.
Hon pratar om hur vi kan ta makten att välja våra tankar och ta ansvar för hur vi förhåller oss till saker och ting .. och det är verkligen befriande att lyssna på hennes livshistoria och hur hon jobbar på med sig själv och andra. Jag återkommer till Christina i ett annat inlägg då hon verkligen är värd en sida i sig.

Med ett förnöjsamt leende lämnade jag hörsalen och bara tänker så mycket bra saker, längtar så mycket efter min min som jag önskat hade varit med och lyssnat på detta.

Så var det dags för lunch i Viking buffé igen.Tack och lov överträffade lunchen alla mina förväntningar vilka var duktigt nedkörda i botten efter en frukost så trist så trist. ...

Nejdå, lunchen var god, snygg och varm. 4 av 5 ankar ger jag för den.

Dags för shopping. Det finns ju som sagt var inte mycket att pyssla med på båten om man inte ska kosta på sig lite Spa och njutning, men det var inte planerat idag så tyvärr.. fick bli shopping ....

Jag älskar normalt sett att shoppa och särskilt om jag handlar till andra. Efter några rundor och funderingar så rök några tusenlappar i en blinkning. Det är rätt lätt att komma upp i det om man köper snus, ful skitig sprit och brandy till gubben, samt galet mycket fina gosiga babysaker till lilla Freja samt ny mascara och läppis till mig ....

Där tog det slut .. nästan.

För att fördriva tiden den sista timmen gick vi till dansrestaurangen och satte oss i ett hörn för att där lyssna till musik och roa oss med underhållningen som skedde på dansgolvet.

Något av det gulligaste och lite roligaste jag sett under denna resan var när killen och tjejen i min ålder, bra på kanelen kl 14 dansade, sjöng, mös och hånglade upp varandra på det i övrigt tomma dansgolvet. Händerna på rattarna och rätt var det var så var de på rumpan och på väg in under kjolen.

Jesus vad roligt de hade. Själv satt jag med ett stort leende på läpparna och funderade på  om jag och maken hade gjort likadant om vi hade åkt?

Jodå, jag vill inbilla mig att vi hade varit lika goa och glada som dem och vår glädje över att hångla och kramas hade varit lika synlig.

Resan är därmed slut och vi kämpar oss ut till en väntande bil för vidare färd hem. Gud så skönt att komma hem. Väskan är blytung och ölpacken likaså. Hur tusen kunde man handla så galet mycket igen... å så duktig jag är .

Dagens besvikelse var att inte bli dragen som vinnare av en Sprej som tog bort bajslukt på toa.. den verkar helt suverän.. vad hette den nu igen --- Puh - putperri typ... den ska jag leta upp.

Tack och adjöken för denna helgen, den var inte tokig alls.



A

En tiggares s(k)jäl ....

Det finns så många utsatta människor runt omkring oss i Stockholm, inte minst alla människor som tvingas till tiggeri och misär i deras dröm om ett bättre liv.

Skälen att tigga är många, men huvudskälet till att tvingas tigga härrörs enligt min uppfattning till att man har en så utsatt situation att man helt enkelt inte har något val. Att tigga är trots allt en möjlighet till en slant från några givmilda människor. En chans till en bättre tillvaro.

Att utsätta sig själv, sin kropp och sin övergivna familj för en frånvaro långt långt borta för att tigga måste vara en uppoffring som inte har ett motstycke till sig.

Att man får kämpa ihop sina pengar råder det inget tvivel om. Med tanke på hur länge man sitter på sitt ställe och hur många månader man tillbringar på sin plats, så tror jag att det är ett litet helvete och väldigt svårt. Särskilt inte om jag tänker på mitt eget bidrag till dem jag möter...

Jag noterar att de flesta tunnelbaneingångar och matvaruaffärer har sin egen tiggare och ibland känner man igen flera ifrån olika ställen.

Häromdagen stötte jag ihop med en man som nästan inte kan gå och som jag sett struttande utanför 7 Eleven vid Rådmansgatan i stan varje gång jag klippt mig, ( ca var 3.e månad ) och denna gången var det på MatDax i Hökarängen. Måste erkänna att jag skämdes lite med tanke på att jag nästan trott att han fejkade sitt struttande och invaliditet och aldrig lämnade något bidrag...... men här var han lika krokig och illadäran..  den stackaren. Han stod bakom mig i kön och jag ville nästa säga hej, men det gjorde jag inte. Han såg rätt glad ut.

Bakom honom stod det 4 damer ( tjejer möjligen) som just avslutat sitt dagliga pass någonstans i stan och nu  handlade kvällens tilltugg och mat.... så ledsamt egentligen, och ännu mera ledsamt när jag nyfiket ser vad de lägger på bandet ....8 kokosbollar och 1 påse chips,.... det var rea på dessa varor och det är klart... vem blir inte sugen på något gott ibland.

Vid min Konsumbutik i Gubbängen har det suttit en man sedan i våras. Han satt kvar där också under sommaren och jag förundrades över hur han stod ut i värmen. Solbränd var han och glad. Varje gång jag går in i Konsum så möter han min blick, - Hej hej... och jag möter hans ... - Hej hej.  Jag undrar om han gör så med alla... möter blicken. Det är väldigt effektivt och jag blir oerhört berörd..

I 9 fall av 10 passerar jag honom, går in och tar min korg och handlar det jag ska.

Vid ett tillfälle i somras viskar han till mig -- snälla, köp en kyckling.....

Jag hör det och går in i butiken... in och handlar vår middag och köper med en extra grillad kyckling, varför inte. Det är ju supergott och han behöver ju äta och han sa att han ville ha det.

När jag går ut lämnar jag kycklingen till honom och känner mig med ens väldigt dum... det känns som om att jag ger något skamligt ... . Fy fan vad trist. Mannen blir naturligtvis jätteglad för den halva grillade kycklingen  och jag lite lättare i min själ..... men det kändes galet. Utsatte jag honom för något trist när jag böjer mig ner och ger en grillad kyckling... jag undrar.

Varje gång han ser mig, .. för jag tror att han känner igen mig.... så säger han, -- snälla, en grillad kyckling.... Av någon anledning blev det aldrig någon mer kyckling  och jag vet inte varför... han slutade fråga om det.  ...

Däremot har jag lagt en och annan 20 lapp i hans pappersmugg och han är lika glad för det varje gång.

Under denna hösten och vintern måste det ha varit ett elände att sitta där så kallt som det har varit.

En dag i November var han borta... det var tomt utanför Konsum och ingen annan har tagit hans plats sedan dess.

Jag kan inte låta bli att fundera över var han har tagit vägen... och faktum är att jag funderar mer och mer över över de stackars tiggande människorna jag ser överallt. Det gör mig galen att tänka tanken på hur illa de far och hur bra jag har det. Det får mig att skämmas lite till.

Vid tunnelbanan i Skanstull sitter det en ung flicka som sjunger så vackert att jag blir tårögd. Det är en sådan sorgsen och vacker melodi som skär genom märg och ben. Jag går förbi. Ingen kyckling och ingen peng. ..

Häromdagen blev jag lite glad... men ändå inte. Utanför systembolaget vid Skanstull såg jag ett bekant ansikte... mannen från Konsum i Gubbängen... han satt där. - Hej hej... sa ja, -.... Han sade ingenting, tittade på mig med ögon som såg ut att bottna i en avgrund.... men log lite... tror jag..

Kände han inte igen mig kanske.... eller.. varför skulle han göra det? Men jag har ju sett botten i hans ögon i snart ett år...

Nej, förmodligen inte, eller så är det så många som är hej hej.. och jag är en i mängden.

Precis som han, en av många som har det grymt svårt.

Ledsamheten över att se mannen sakta men säkert förfalla, både kroppsligen och psykiskt får mitt hjärta att blöda .... för att inte tala om hur hans hjärta, värdighet och hälsa ebbar ut i en värld som snurrar på.

Jag hoppas att min "tiggare" och alla andra därute är starka krigare, som orkar stå ut och hålla i, mot allt som  krävs. Våren är snart här och det kan förhoppningsvis tina upp hans frusna själ.... någonstans, på någon plats. För mig har han en Krigares själ.

Må Gud vara med dig.


A