En andra chans ......

Efter mycket tjat och lite hot så fick jag slutligen köpa den lilla gula stugan av pappa, grannstugan som han köpt som en liten gäststuga när vi kom och hälsade på vid sommarstugan.

- Om jag inte får köpa den eller hyra den som min egen så köper jag det lilla torpet ... du vet vilket...

Han blev övertygad, och han lyckades också övertyga sin sambo om att det var en bra idé. Trots allt så satte aldrig hon sin fot i denna lilla stuga utan det var pappa som fixade och donade och jag vet att han gjorde det för att jag skulle kunna komma så ofta som jag ville, och jag älskade dessutom att vara  där.

Sagt och gjort. Stugan blev min och jag började göra planer för min nya lilla " sommarvilla" på 40 m2. Min dåvarande sambo blev varse om min framfart, mina önskemål och också min ambition att göra det bästa på mycket kort tid. 20 m2 byggdes till för ett badrum med spoltoa och dusch då barnen vägrade att gå på dass och inte heller springa till pappas stuga när kissen blev akut på nattkröken.
Sambon byggde den största altanen som skådats i hela västmanland på den tiden och min älskade far häpnade. Mest häpnade han över hur mycket pengar jag ville lägga ner på denna lilla stuga och lite mindre häpnade han över hur mycket jag älskade att bo in mig med ungar och kattungar och hela konkarongen. Fantastiskt.

Simon och Charlie spenderade sina somrar vid stugan och till deras stora glädje fanns det många grabbar i deras ålder i sommarstugeområdet, inte minst Danne och Micke i huset bredvid. De blev bästisar och bundisar och spenderade både dagar och nätter tillsammans. När Robin kunde gå fick han hänga med boysen i deras friggebod och se på Ronny o Ragge och skrattet visste inga gränser när  Robin 2.5 kom hem och pratade raggarspråk med mig. Galet härligt. De ordnade fisketävlingar, gick på tjejjakt, jagade huggormar, spelade fotboll så campinggästerna var helt hysteriska över deras gapande och skrattande dagarna igenom och ja... de levde verkligen ett härligt liv.
De kom hem till mig och tankade bullar o saft, lunch och middag och drog iväg igen.

Ensamstående med 3 barn så var detta mitt paradis på jorden och jag kom att älska denna lilla stuga och barnen med mig.

Våra vistelser vid stugan slutade sommarn 2008 då jag tog över hotellet. Helt plötsligt var det inte intressant längre. Ungarna tyckte att Arboga sög, förknippade staden med jobb .. utan en morfar vid livet var det ingen större glädje med stan.

Samma kände jag. Åkte ut och tittade till det höga gräset som blev till en äng och stugan i princip somnade in som Törnrosa. Efter något år bestämde vi oss för att sälja.

Det fanns ingen betänklighet och ingen sorg över det. Vi var klara med både stugan och Arboga på någe sätt...

Det finns en mening med allt tror jag ... för stugan blev inte såld. Förmodligen hade jag en övertro på priset och ville naturligtvis maxa ut så mycket som möjligt, ...  de få bud vi fick kändes som skambud. Nejtack. då får det vara.

Hotellet såldes, och så även vår villa. Dags att ta tag i stugan igen.

Förra sommaren gjorde vi ett ryck. Vi åkte och köpte en värsting klippare för att meja ner vårt 1 meter höga gräs... vi röjde bort skräp, tvättade huset och tog ner träd och buskar och rensade som galningar för att mitt i allt detta se vår tillgång i en annan dager.

Fixa, trixa och pimpa och vi stannade kvar en natt för att fundera.

Vi har funderat klart. Vi ska ge den lilla stugan en andra chans. Ge tillbaka dessa försummade år på bästa sätt. Lite TLC helt enkelt.

Med stor glädje och ambition har vi nu bokat en hantverkare som ska bygga klart det som är oklart och göra det till vår stuga. Vår oas.

I helgen var vi där och stugan levererade sitt bästa. Att sitta vid brasan och bara se hur lågorna dansade för oss som i en perfekt dansuppvisning, det var magiskt. Att grilla salsicca och entrecote på engångsgrill i öppna spisen var både genialt och gott.

Vi till och med bäddade framför brasan och lät sovrummet vila dessa magiska dagar.

Man ska aldrig säga aldrig, och i vårt fall så är vi redo att med stora kliv och insatser ge vår stuga en andra chans och det känns otroligt bra.

Sommaren 2015 ska bli Hällarnas år och ni vet var ni hittar oss.
Dörrarna är alltid öppna.

A

Tack 2014 / Välkommen 2015

Så var det Nyårsdag 2015 och jag tillåter mig att ännu en gång reflektera över 2014 för att kliva in i 2015 i mina nya rara tofflor. 

Gårdagens Nyårsafton blev en lugn och fantastiskt tillställning hemma i soffan, bara kära maken och jag. Ingalunda tråkigt på något sätt. Med god skumpa och fantastiskt god mat njöt vi dagen och kvällen på allra bästa sätt. Vi tog oss till och med ut på gården här på Majrovägen för att få lite 12 slags utekänsla som ni vet, kalla pussar, skakig hand på skumpaglaset ... skål och gott nytt år, älskling. Vad härligt det ska bli med ett nytt år. 

2014 skulle bli ett lugnt år för familjen Lundin, det var det vi siade om på Sjöpavillongen i Bromma för ett år sedan. Vårt 2013 hade varit så överväldigande bra och händelserikt på alla sätt, toppat med giftermål gånger 2 så var vi absolut nöjdare än nöjdast. 

Icke sa Nicke. Vi drog igång 2014 med en workshop på ett flådigt hotel på Stureplan där vi pratade om hur ett bra år kunde se ut och inte minst vad vill vi framöver, vad är viktigt för oss. 

För oss är det ett bra verktyg att komma till tals på, våga berätta våra tankar och innersta drömmar fritt utan värderingar och inte minst yppa våra innersta funderingar och ev oro och glädjefnatt över det vi väljer tillsammans och var och en för sig. För vi väljer, och vi gör det bra. 

Resultatet av denna övning blev ett gäng slutsatser som vi strategiskt ville ta tag i. En av dem var att sälja vårt fina hus i Tallkrogen. Utan någon som helst dramatik, ledsamhet eller trauma blev det en glasklar slutsats och en lättnad och insikt i att vårt stora hus hade spelat ut sin roll ur flera hänseenden. 

Huset såldes relativt snart och vi firar fortfarande det beslutet. 

Vi flyttade ut sista april, flyttade in på 33m2 på Ringvägen, bodde trångt i 2 månader, flyttade in i vår nya lya i Gubbängen den 1 juli.

Innan flytten hann vi med en sväng till London för att hälsa på Charlie och se att han hade det bra och också för att ge Robin lite utlandssemester. 

London är London och Robin klagade inte en sekund över de kilometerlånga promenaderna som vi gjorde. Charlie hade det bra och lite till och vi fick nöjet att träffa hans nya flickvän Emma också... nöjda vände vi hemåt ... 

Hem för att flytta in i Gubbis. Måla och fixa i två dagar innan vårt stora flyttlass kom och vi var därmed på plats. Så mycket på plats att vi drog vidare på bil semester i Europa efter 4 dagar. Galet val och en tajt planering kan man säga .. men, det visade sig vara ett ypperligt val det också. 

Efter några underbara veckor vänder vi hemåt och vi är nöjdare än nöjdast.

Hem till ny lägenhet och nytt jobb. Rivstart för maken och jag var lite fundersam över att det inte hängde några biljetter på kylskåpet för hösten... dvs resa planerad vare sig för jobb eller nöje.

Det ändrades rätt snabbt och i lika snabb takt var jag bokad på jobb och semester i New York, Spanien ( Gran Canaria), Munchen och slutligen London . Allt inom loppet av två månader. 

Galet. Men det funkade. 

2014 blev året då hashtaggen #nolimits infördes lite ironiskt och med lite ångestframkallande känslor i New York,  finns det en gräns för hur mycket man kan jobba, upptäcka, shoppa och göra utan att man får nog? hmmm

Sa jag att jag hann med en gastroskopi också...? dagen före julafton fick jag jag en tjock slang nedstoppad i halsen/magen ... röntgen för att kolla en stressad mage ... 

Jo, man kan få nog ... För ett tag. ..Just nu är jag korvstoppad med jobbframgångar, upplevelser, insikter, shopping och glädjeämnen så det är absolut fullt. För ett tag..

För sån är jag, har jag insett. Jag får nog aldrig nog egentligen, av sånt som gör mig glad, sånt som får mig att jubla,  goa vänners omtänksamhet, förtroendegivande samtal, minnesvärda sammankomster, resor, inspirationsmöten, framgångsrikt jobb, nya möten, roliga partaj och fyllor mm . Och shopping, nej... jag är född till att shoppa fina saker. Jag bara älskar det. 

Apropå älska så blev 2014 ett år då kärleken har blomstrat i massor, igen. Så mycket kramar, kärlek och närhet som vi visat varandra i familjen, det är underbart. Den kärlek jag känner för min man och mina barn växer och växer... , det är galet hur något som redan är så stort kan växa så härligt.... och det är definitivt #nolimits som gäller här. 

2015 ska bli ett kärlekens år igen, fyllt med äventyr av alla de slag., det är Lundinstandard . Men våren ..den tänker jag att vi ska softa lite i, bara njuta så där... och planera lite ... och drömma lite...och jobba ihop lite deg igen så att valmöjligheten finns. 

Ja, vem vet vad som väntar. 

I morgon är det Trollkarlen från Oz på Maximan som gäller. Vår fina talangfulla vän Tomas spelar fågelskrämman och jag ser fram emot att glädjas med hans framgång och förträfflighet tillsammans med goa vänner. 

Välkommen 2015, Jag ser fram emot allt vi kommer att välja och för egen del så ska det bli fokus på några investeringar med hälsan som nummer 1. Magen mår rätt hyfsat men kräver sin uppmärksamhet och det ska den få. #nolimits får vila en stund. 

A