Efter mycket tjat och lite hot så fick jag slutligen köpa den lilla gula stugan av pappa, grannstugan som han köpt som en liten gäststuga när vi kom och hälsade på vid sommarstugan.
- Om jag inte får köpa den eller hyra den som min egen så köper jag det lilla torpet ... du vet vilket...
Han blev övertygad, och han lyckades också övertyga sin sambo om att det var en bra idé. Trots allt så satte aldrig hon sin fot i denna lilla stuga utan det var pappa som fixade och donade och jag vet att han gjorde det för att jag skulle kunna komma så ofta som jag ville, och jag älskade dessutom att vara där.
Sagt och gjort. Stugan blev min och jag började göra planer för min nya lilla " sommarvilla" på 40 m2. Min dåvarande sambo blev varse om min framfart, mina önskemål och också min ambition att göra det bästa på mycket kort tid. 20 m2 byggdes till för ett badrum med spoltoa och dusch då barnen vägrade att gå på dass och inte heller springa till pappas stuga när kissen blev akut på nattkröken.
Sambon byggde den största altanen som skådats i hela västmanland på den tiden och min älskade far häpnade. Mest häpnade han över hur mycket pengar jag ville lägga ner på denna lilla stuga och lite mindre häpnade han över hur mycket jag älskade att bo in mig med ungar och kattungar och hela konkarongen. Fantastiskt.
Simon och Charlie spenderade sina somrar vid stugan och till deras stora glädje fanns det många grabbar i deras ålder i sommarstugeområdet, inte minst Danne och Micke i huset bredvid. De blev bästisar och bundisar och spenderade både dagar och nätter tillsammans. När Robin kunde gå fick han hänga med boysen i deras friggebod och se på Ronny o Ragge och skrattet visste inga gränser när Robin 2.5 kom hem och pratade raggarspråk med mig. Galet härligt. De ordnade fisketävlingar, gick på tjejjakt, jagade huggormar, spelade fotboll så campinggästerna var helt hysteriska över deras gapande och skrattande dagarna igenom och ja... de levde verkligen ett härligt liv.
De kom hem till mig och tankade bullar o saft, lunch och middag och drog iväg igen.
Ensamstående med 3 barn så var detta mitt paradis på jorden och jag kom att älska denna lilla stuga och barnen med mig.
Våra vistelser vid stugan slutade sommarn 2008 då jag tog över hotellet. Helt plötsligt var det inte intressant längre. Ungarna tyckte att Arboga sög, förknippade staden med jobb .. utan en morfar vid livet var det ingen större glädje med stan.
Samma kände jag. Åkte ut och tittade till det höga gräset som blev till en äng och stugan i princip somnade in som Törnrosa. Efter något år bestämde vi oss för att sälja.
Det fanns ingen betänklighet och ingen sorg över det. Vi var klara med både stugan och Arboga på någe sätt...
Det finns en mening med allt tror jag ... för stugan blev inte såld. Förmodligen hade jag en övertro på priset och ville naturligtvis maxa ut så mycket som möjligt, ... de få bud vi fick kändes som skambud. Nejtack. då får det vara.
Hotellet såldes, och så även vår villa. Dags att ta tag i stugan igen.
Förra sommaren gjorde vi ett ryck. Vi åkte och köpte en värsting klippare för att meja ner vårt 1 meter höga gräs... vi röjde bort skräp, tvättade huset och tog ner träd och buskar och rensade som galningar för att mitt i allt detta se vår tillgång i en annan dager.
Fixa, trixa och pimpa och vi stannade kvar en natt för att fundera.
Vi har funderat klart. Vi ska ge den lilla stugan en andra chans. Ge tillbaka dessa försummade år på bästa sätt. Lite TLC helt enkelt.
Med stor glädje och ambition har vi nu bokat en hantverkare som ska bygga klart det som är oklart och göra det till vår stuga. Vår oas.
I helgen var vi där och stugan levererade sitt bästa. Att sitta vid brasan och bara se hur lågorna dansade för oss som i en perfekt dansuppvisning, det var magiskt. Att grilla salsicca och entrecote på engångsgrill i öppna spisen var både genialt och gott.
Vi till och med bäddade framför brasan och lät sovrummet vila dessa magiska dagar.
Man ska aldrig säga aldrig, och i vårt fall så är vi redo att med stora kliv och insatser ge vår stuga en andra chans och det känns otroligt bra.
Sommaren 2015 ska bli Hällarnas år och ni vet var ni hittar oss.
Dörrarna är alltid öppna.
A
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar