Sista dagen i England för denna gången. Sitter på ett cafe i trendiga mysiga Covent garden o reflekterar över känslor och upplevelser de senaste dagarna. Mycket kan skrivas o sägas men jag håller mig till det som ger mig energi och får mig att vilja lägga in en växel o se framåt.
I morse hakade jag på Charlie i tidig rusning till jobbet för en mysig frukost tillsammans denna ljumna tisdag. Intressant att se att t-banan kan vara ännu mera propp än i Stockholm och att det vi kallar springa o trängsel inte ens är i närheten som här .., galet. Tänker hela tiden på att hitta det mysiga , det härliga här ... Men det är knepigt.
Intressant var också vår frukost på ett litet hak som fixade full English, där Charlie o jag kunde dela allt som inte sagts under helgen. Återigen slås jag över min glädje o stolthet över så mycket så tårarna trillar. Charlie har vant sig vid mina känslosamma yttringar i både glädje o sorg o har till min stora glädje insett att det är väldigt ok att öppna kranar o känna . Jag konstaterar att lika överlycklig man är över sin lilla baby, lika överlycklig är man över sin stora baby .
Charlie är på jobb och jag ska glida runt o njuta London några timmar innan lunch med Charlie o därefter påbörja resan hem.
Hem. Å vad jag längtar hem. Min man fattas mig alltid när han inte är med, likaså Robin o Mummis o Simon.
Nu ser jag fram emot sommar o semester o det känns som att min förmåga att njuta och glädjas blir större o bättre för varje dag jag finns.
Fick just samtal från min syster som köpt stuga nära oss och jag gläds med detta väldigt mycket. På någe sätt knyter vi ihop säcken nu o vuxen ålder.
Längtar hem att fortsätta fixa o dona vid vår stuga och där det definitivt kommer vara full fart vid i år, full fart på njutningen vill säga .
Nu, full fart mot St Pauls Cathedral. Jag är trots allt en obotlig romantiker ...
A
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar